Av�԰�

Bild

Studien tar sin utgångspunkt i en händelse från 2021. En gymnasielärare höll en digital lektion i samhällskunskap där stormningen av Kapitolium i USA användes som exempel på ett hot mot demokratin. Bakom kameran satt en förälder – tillika lokalpolitiker för Sverigedemokraterna – som reagerade starkt och skickade ett mejl där han anklagade läraren för vänsteraktivism och bristande objektivitet.
– Mejlet växte snabbt till en nationell mediehändelse när rektorn skrev om det i en krönika i en facklig tidskrift. Snart var både nyhetsmedier, politiska debattörer och utbildningsministern involverade, säger Eva Reimers, senior forskare och professor i pedagogiskt arbete. 
Hon och hennes kollega Lena Martinsson har följt medieflödet, analyserat debatten och intervjuat de centrala aktörerna – läraren, rektorn, eleven och föräldern.

Objektivitet som politiskt vapen

Studien visar hur olika aktörer tolkar begreppet ”objektiv kunskap” på olika sätt. Läraren och rektorn lyfter skolans demokratiska uppdrag, där undervisning bygger på källkritik, flera perspektiv och förståelse för samhällsfrågor. Föräldern kräver värderingsfri undervisning och beskriver lärarens arbete som indoktrinering.
– Att kalla undervisning för partisk är i sig en politisk handling. Det finns ingen helt objektiv kunskap, det vet både skollagen och läroplanen, säger Eva Reimers.

Från pedagog till tjänsteleverantör

Studien sätter händelsen i ett större sammanhang. Sedan införandet av skolmarknaden på 1990-talet har lärare allt oftare beskrivits som tjänsteleverantörer, medan elever och föräldrar ses som kunder.
– Det har förskjutit maktbalansen. Lärare granskas inte bara av sina chefer utan också av föräldrar och politiker, vilket gör yrkesrollen mer sårbar. Undervisningen riskerar att styras av opinion snarare än professionell kunskap, säger Eva Reimers.

Professionen pressas från flera håll

Lärare hamnar i ett spänningsfält mellan styrdokument och externa krav. Populistiska krafter utnyttjar detta genom att kräva neutralitet i undervisningen, ofta som ett sätt att tysta vissa perspektiv.
– Det påverkar lärarprofessionens autonomi och skapar osäkerhet kring vad uppdraget egentligen är. Vi behöver starkare skydd för lärare som står upp för skolans demokratiska uppdrag, säger Eva Reimers.

Motstånd och ansvar

Trots påtryckningarna valde läraren i studien att själv gå ut och skriva en egen text, där han försvarade undervisningens syfte. Han fick stöd av både rektor och dåvarande utbildningsminister Anna Ekström.
– Skolan ska fostra demokratiska medborgare. Det innebär att undervisningen inte kan vara neutral inför antidemokratiska krafter. Vi forskare har också ett ansvar. Därför ser vi vårt arbete som en form av aktivism på saklig grund, säger Eva Reimers.

Del av större forskningsprojekt

Studien ingår i forskningsprojektet Skola i samhället, finansierat av �ձ�ٱ�Բ��첹�����å����. Inom projektet undersöker forskarna hur lärare, rektorer och elever agerar politiskt eller blir föremål för politisk påverkan i sin yrkesutövning. Flera delstudier är under arbete, bland annat om lärares aktivism i sociala medier och om elevengagemang i Fridays for Future.
– Fallet vi beskriver i artikeln är det mest uppmärksammade hittills, men det är långt ifrån unikt. Vi ser samma mönster på flera håll, säger Eva Reimers.

Vetenskaplig artikel i Discourse: Studies in the Cultural Politics of Education: 
 

Text: Ragnhild Larsson