Ny metod öppnar för färre svåra förlossningsskador
Hög födelsevikt hos barnet är den främsta riskfaktorn för förlossningsskador på ändtarmsmusklerna hos den som föder. Det visar en studie vid Göteborgs universitet. Med en ny metod som förutser riskerna kan vården bli bättre och skadorna minska.
Fem procent av förstföderskorna i Sverige drabbas av förlossningsskador i form av bristningar vid ändtarmen, så kallad analsfinkterskada, som påverkar de muskler som ska hålla tätt för gas och avföring. Skadorna kan leda till långvariga besvär och påverkar både fysisk hälsa och livskvalitet.
Målet med den nu aktuella studien, publicerad i tidskriften Journal of Clinical Epidemiology, var att utarbeta och testa en prediktionsmodell som gör det möjligt att i förväg bedöma risken för analsfinkterskada vid vaginal förlossning.
Studien baseras på registeruppgifter från samtliga 45 förlossningsenheter i Sverige under åren 2009 till 2017. Totalt inkluderades cirka 600 000 förlossningar med enbart ett barn och i huvudbjudning, som är det vanligaste förlossningsläget.
Större barn ökade risken mest
Prediktionsmodeller utvecklades för tre vanliga förlossningsscenarier: första vaginala förlossningen, vaginal förlossning efter tidigare kejsarsnitt samt andra vaginala förlossningen. Ett brett urval av riskfaktorer inkluderades, däribland barnets födelsevikt, instrumentell förlossning med exempelvis sugklocka, längd och ålder på den födande samt tidigare analsfinkterskada.
Barnets födelsevikt visade sig vara det som starkast kunde förutspå analsfinkterskada i samtliga förlossningsscenarier - större barn ökade risken för allvarlig förlossningsbristning. Hos dem som födde sitt andra barn vaginalt var tidigare analsfinkterskada en stark indikator för att åter drabbas. En tredje riskfaktor var användning av sugklocka.
Bäst träffsäkerhet hade prediktionsmodellen för dem som födde vaginalt för andra gången, följt av gruppen förstföderskor som födde vaginalt och omföderskor som tidigare genomgått kejsarsnitt. För samtliga var dock tillförlitligheten i paritet med liknande och etablerade verktyg på andra områden som exempelvis hjärt-kärlsjukdom och bröstcancer.
Underlag för gemensamma beslut
Studiens huvudförfattare är Jennie ³¢²¹°ù²õ³Ü»å»å-°Ã¥±¹±ð°ù³Ü»å, doktorand inom obstetrik och gynekologi pÃ¥ Göteborgs universitet och gynekolog pÃ¥ Sahlgrenska Universitetssjukhuset:
– De statistiska modellerna i den aktuella studien gav en styrka för att utskilja riskpersoner på samma nivå som andra prediktionsmodeller som för närvarande används i stor omfattning inom sjukvården, konstaterar hon.
Hittills har det saknats verktyg i kliniskt bruk som förutsäger risken för analsfinkterskada vid förlossning på det sätt som den nyutvecklade kalkylatorn gör. Målet är att minska antalet skador genom rätt åtgärder i rätt tid.
– Modellerna som tagits fram ger bÃ¥de vÃ¥rdpersonal och gravida ett verktyg att bedöma risken för allvarliga förlossningsskador. Om risken är lÃ¥g kan oro dämpas, om risken är högre ges möjlighet till noggrannare gemensam planering och förebyggande insatser, avslutar Jennie ³¢²¹°ù²õ³Ü»å»å-°Ã¥±¹±ð°ù³Ü»å.
Studie:
