AvÐÔ°®

Avhandlingen visar att en stor del av de särskilda boendena inte erbjuder äldre personer tillgång till utemiljöer som balkonger, uteplatser eller trädgårdar. Kartläggningen är en totalundersökning och omfattar de cirka 2 000 svenska särskilda boenden som finns för äldre personer.

Resultaten visar att:  

• 62 procent av de särskilda boendena har lÃ¥g tillgÃ¥ng till balkonger, uteplatser och uterum avsedda för äldre personer.
• 83 procent av boendena saknar även dessa platser för personalen.  
• Endast 54 procent av boendena har tillgÃ¥ng till egna trädgÃ¥rdar.
• 87 procent av boendena saknar närhet till centrala platser i städerna och samhällena i form av torg.  

Avhandlingen är skriven av fysioterapeuten Madeleine Liljegren, doktorand både vid Göteborgs universitet och vid Chalmers. Hon menar att dessa brister försvårar för äldre personer att vistas utomhus, trots att utevistelse har dokumenterade hälsofördelar, särskilt för äldre med nedsatt hälsa.

Bild

– Tidigare forskning har visat att äldre med skörast hälsa är de som har störst nytta av naturkontakt och utevistelse. Paradoxalt nog är det dessa personer som har låg tillgång till utemiljöer. Äldre personer som inte självständigt kan förflytta sig mellan inne- och utemiljö påtalar dessutom brister i personligt stöd från undersköterskor, aktivitetsledare, arbetsterapeuter, fysioterapeuter och sjuksköterskor, säger Madeleine Liljegren.

För hälsa och välbefinnande

Intervjuer med både äldre och personal vid särskilda boenden visar att äldre vill använda utemiljöerna som naturliga vardagsmiljöer och personalen menar att de kan fungera som arenor för personcentrerade vård-, omsorgs- och rehabiliteringsinsatser. Utemiljöerna möter ett grundläggande mänskligt behov hos både äldre och personal samt bidrar till en meningsfull tillvaro. Att använda utemiljöerna på ett strategiskt sätt skulle inte bara främja äldres hälsa, utan också förbättra arbetsmiljön för personalen, vilket är särskilt viktigt då äldreomsorgens personal har den högsta sjukfrånvaron i Sverige.

– Utemiljöerna är en outnyttjad resurs för både äldre och personal relaterat till deras hälsa och välbefinnande. Det finns ett stort behov av att de blir en integrerad del av vården, omsorgen och rehabiliteringen, säger Madeleine Liljegren.

Nationell styrning

Forskningens resultat visar tydligt att tillgången till utemiljöer vid särskilda boenden är avgörande för både hälsa och välbefinnande. För att utemiljöerna ska fungera som en viktig arena för personcentrerade insatser krävs både en förändrad syn på deras betydelse och bättre planering av dem. Det behövs nationella riktlinjer för att säkerställa att alla särskilda boenden har tillgång till utemiljöer som är anpassade utifrån äldre personers behov och önskemål och stödjer personalens arbetssätt.

– För att detta ska bli verklighet krävs nationell styrning från beslutsfattare, myndigheter och chefer samt att personal, arkitekter och landskapsarkitekter får utbildning i hur utemiljöerna bör utformas och kan användas, avslutar Madeleine Liljegren.

Långsiktig förändring

Forskningen är en del av det tvärvetenskapliga OUT-FIT-projektet som leds av professor Helle Wijk, ett samarbete mellan institutionen för vÃ¥rdvetenskap vid Göteborgs universitet, professor Göran Lindahl vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers tekniska högskola och lektor Anna Bengtsson vid institutionen för människa och samhälle, Sveriges lantbruksuniversitet. Inom ramen för ett post doc projekt har det även utvecklats ett förslag till en nationell strategi för att säkerställa tillgÃ¥ngen till utemiljöer och utevistelse vid särskilda boenden. Dessutom har ytterligare ett doktorandprojekt startat som mäter effekten av personcentrerade promenader i utemiljöer för äldre personers och personalens hälsa samt en studie som kartlägger tillgÃ¥ngen till utemiljöer vid samtliga svenska serviceboenden för äldre.  

Avhandling: